PROTOKOLLFÖRINGEN PÅ SBC I samband med grövre brott som kräver större polisinsatser ska en av operatörerna på SBC fungera som protokollförare och har att notera i princip allt som sker i ärendet. I det här fallet vore det adekvat att använda den blankett som har följande långa rubrik: PROTOKOLL ÖVER ÅTGÄRDER I SAMBAND MED MORD, GROV MISSHANDEL, MÄNNSIKOROV, BANK-, POST-, BUTIKS- OCH VÄRDETRANSPORTRÅN ELLER BROTT AV SVÅRARE BESKAFFENHET MISSTÄNKS HA ÄGT RUM. Blanketten har fyra sidor och är både utförlig och överskådlig. Vidare utgör protokollblanketten en slags checklista, som är viktig att följa, då inte minst de olika larmen finns med. Men ifråga om statsministermordet användes aldrig denna viktiga blankett. Juristkommissionen har även här slagit ner på den bristande dokumentationen i Palmeärendet och konstaterar i sin första rapport följande om det handskrivna protokollet: "Det protokoll som fördes är knapphändigt och ofullständigt, särskilt i vad gäller det första skedet av händelserna. Tidsangivelserna är inte exakta och stämmer inte heller på alla punkter med annan dokumentation, främst ingripandemeddelandena i det datoriserade systemet" (SOU, 1987:14, s 64). På ett annat ställe heter det att "protokollets uppgifter i synnerhet från det inledande skedet är fåtaliga, kortfattade och delvis fragmentariska" (ibid, s 59) Att detta förhållande helt enkelt kunde bero på att något protokoll överhuvudtaget inte fördes under inledningsskedet, är en misstanke som juristkommissionen blundar för. I Palmeärendet hette protokollföraren Birgitta Brolund och Anders Thornestedt figurerade som s k speaker. Hon har berättat att hon själv tog initiativ till att starta protokollföringen, vilket ska ha skett direkt i anslutning till att anropet från piket 3220, som Brolund tror var den som kom först till brottsplatsen. (Det fanns ytterligare en piket från Södermalm med det numret, men denna beordrades enligt IM-listan att ingripa först kl 23.54. Kanske menade hon här den mer "kända" piketen 3230 med Kjell Östling som befäl?) Det var ju egentligen operatören Ulf Helin som, enligt instruktionerna, skulle starta protokollföringen. Han hade mottagit det första larmet, men ville ju först kolla upp det hela, med påföljande fördröjning. Det råder förresten delade meningar om hur det gick till när protokollföringen startade. Både vakthavande kommissarien Hans Koci och arbetsledaren Anders Thornestedt säger till juristkommissionen att det var de som gav order om protokoll skulle skrivas. (Juristkommissionens intervjuer med Hans Koci, 1986-10-06 och med Anders Thornestedt, 1986-11-09). Men Birgitta Brolund menar alltså att hon tog itu med detta helt spontant på eget initiativ. Hur som helst var det olyckligt att hon inte fick tag i rätt blankett, utan tog det första hon hittade. (Juristkommissionens intervju med Birgitta Brolund, 1986-09-22). Efter ett tag upptäckte hon visserligen att hon skrev på fel blankett, men valde att fortsätta på den, istället för att leta efter rätt blankett, som tydligen inte var till finnandes i pärmen under detta hektiska pass på ledningscentralen. (ibid) På ledningscentralen var Palmeärendet under längre perioder underbemannat. I inledningsskedet var det bara en radiooperatör som på heltid var sysselsatt med detta, sedan två, vilket inte ens det kommer upp till det minimiantal på tre som stipuleras i instruktionerna. (Poutiainen, s 170) Vidare ska ledningen i ärenden, där den polisiära insatsen kunde förväntas bli både omfattande och långvarig, utövas från det s k ledningsrummet.(ibid, s 204). Men när Thornestedt och Brolund flyttar över verksamheten dit, vilket sker omkring midnatt, märker de att allt inte står rätt till. I allmänhet ska apparaturen ifråga kunna kopplas in på mindre än fem minuter, men nu tog det betydligt längre tid. På grund av ett påstått tekniskt fel tvingades man, under tiden man väntade på tekniskt bevandrad personal, flytta in verksamheten i telexrummet intill. När polisinspektören Anders Sigurdsson strax efter kl 00.30 till slut dök upp, kunde han dock få igång utrustningen på ett par minuter, vilket i sig motsäger operatören Bjarne Söderqvists påstående att det förelåg något tekniskt fel. (Juristkommissionens förhör med Anders Sigurdsson, 1986-10-03 och Bjarne Söderqvist, 1986-08-29). Felet torde snarare bestått i vad Birgitta Brolund uppgav, nämligen det att det var "sladdar som inte var isatta på sina rätta ställen." (Juristkommissionens förhör med Birgitta Brolund, 1986-09-22). Väl inflyttade i ledningsrummet kunde man kanske tänka sig att teamet Thornestedt/Brolund nu bedrev spaningarna mer effektivt. Men IM-listan tyder på motsatsen: från 00.26 till 02.49 finns inte ett enda ingripandemeddelande registrerat. I ledningsrummet verkar man istället ha varit sysselsatt med att ta emot telefonsamtal från världspressen; det hade beordrats att alla samtal från pressen skulle kopplas till ledningsrummet - spaningarnas nervcentrum. (Poutiainen, s 206) Mot bakgrund av den passivitet som rådde på Stockholmspolisens ledningscentral är det inte så konstigt att spaningarna efter Olof Palmes mördare inte bedrevs med någon större effektivitet. Inget systematiskt eftersök organiserades. De insatser som gjordes var i många fall resultat av att poliserna på fältet tog egna initiativ. Ingen verkar heller ha velat ta det operativa ansvaret för mördarjakten. När utrustningen i ledningsrummet väl var inkopplad anlände två av de högsta cheferna för Stockholmspolisen - biträdande länspolismästaren, Gösta Welander och chefen för ordningspolisen, Sune Sandström. I detta läge valde Hans Koci att lämna över ansvaret till dessa - något som de dock var ovetande om. (ibid, s 205) En stund senare var det arbetsledarens tur att hoppa av. Birgitta Brolund fick intrycket att Thornestedt mådde dåligt. (Juristkommissionens förhör med Birgitta Brolund, 1986-07-21) Själv har han kommit med en föga trovärdig förklaring som gick ut på att han "tyckte inte han fick tillräckligt grepp om verksamheten när han bara sysslade med mordet på Olof Palme." (Juristkommissionens förhör med Anders Thornestedt, 1986-09-11) Den som ersatte Thornestedt med att samordna och leda insatserna var operatören Bjarne Söderqvist, som inte alls hade varit insatt i spaningarna tidigare. Trots detta fick han inga instruktioner eller direktiv från sin företrädare, som nöjde sig med att hänvisa till protokollet. (Juristkommissionens förhör med Bjarne Söderqvist, 1986-12-22) Söderqvist valde följaktligen att ligga lågt i ärendet, vilken kan utläsas från den så gott som totala bristen på ingripandemeddelanden med dennes signatur. (Poutiainen, s 189). Det enda han ska ha gjort var att beordra patrullerna att genomsöka papperskorgarna utefter flyktvägen. (Juristkommissionens förhör med Bjarne Söderqvist, 1986-12-22) Efter denna utvikning om den kaotiska situationen på ledningscentralen ska vi backa tillbaka något och återvända till den för vårt vidkommande intressanta frågan om tidpunkten för Birgitta Brolunds inledande engagemang i Palmeärendet, d v s då protokollföringen ska ha påbörjats. Brolund säger själv att hon inte blev engagerad i ärendet direkt efter det att kollegan Ulf Helin tog emot larmet från Järfälla Taxi. Denna intressanta uppgift tål att återges i sitt sammanhang. Juristkommissionens Tore Samuelsson håller den 22 september 1986 ett samtal med Birgitta Brolund och ställer här frågan om hon inte tyckte det var viktigt att följa protokollets checklista: "BB: Jo självfallet. Det tycker jag. Men i och med att jag då också kom in i ett läge som var betydligt senare då skulle den här checklistan redan ha varit gjord många delar utav den. TS: Som jag uppfattade det kom Du in direkt i gropen? BB: Nej, jag har inte kommit in direkt för att Helin har ju fått samtalet. Han har gått ut med sina anrop och gjort hela den där biten. Sedan kom jag in i ett läge när avrapporteringen kom tillbaka och då vet jag att på det här protokollet finns det man skall t.ex. göra ett baslarm. Det skall Helin eller de som varit före mig redan gjort. Jag kom ju in i ett senare skede." (Juristkommissionens förhör med Birgitta Brolund, 1986-09-22) Ja, att döma av IM-listorna så verkar det stämma att Birgitta Brolund inte var med under spaningarnas inledningsskede; kl 23.25 beordrar hon polispatrull 3227 att ingripa i samband med ett bråk på Ahlströmergatan 49, kl 23.29 påbörjar hon ett IM om ett misstänkt fall av rattfylleri på Tulegatan, dit polispatrull 2470 beordras att bege sig en minut senare. Dessa IM är svårförklarliga om man ska tro på det handskrivna protokollet, vars första notering - om att beordra hela 14 polisenheter till Sveavägen-Tunnelgatan - ska ha gjorts redan kl 23.23. Att det av polisen utlämnade protokollet är en efterhandskonstruktion framgår med all önskvärd tydlighet.