DET MASKINSKRIVNA PROTOKOLLET Gösta Söderström hemställde den 21 april 1993 att Polismyndigheten i Stockholm skulle lämna ut en kopia av det handskrivna protokoll som fördes på Stockholmspolisens sambandscentral under natten då Olof Palme mördades, men t f överintendenten Göran Hansén beslutade ett par veckor senare att avslå denna framställning med motiveringen att "utlämnandet av protokollet har bedömts vara till men för utredningen". (Gösta Söderströms JO-anmälan om misstänkt manipulation med dokument i utredningen av mordet på Olof Palme, 1993-06-01). Söderström kontaktade därför Palmeutredarna med förhoppningen att man här skulle göra en annan bedömning. Den 27 maj 1993 lyckades Söderström få ett sammanträffade med kriminalkommissarie Åke Röst som tog fram en pärm med 48 maskinsskrivna protokollsidor. Vid en första anblick kunde Söderström konstatera att den första sidan var behäftad med ett par iögonenfallande osanningar och brister, främst det faktum att han själv i egenskap av att ha varit polisiärt ansvarig insatsledare på brottsplatsen överhuvudtaget inte existerade i detta protokoll. När Åke Röst vid samma tillfälle erkände för Söderström att Palmeutredningen aldrig hade förfogat över något ursprungligt handskrivet protokoll, stärktes den senares misstanke om att manipulation ägt rum. Den 1 juni 1993 anmälde han detta till Riksdagens ombudsmän (JO). I sin JO-anmälan och i en annan skrivelse har Söderström påtalat följande omständigheter i protokollet från SBC. (Tidsangivelserna är Söderströms): * Enligt protokollet hade hela 14 polisfordon beordrats till mordplatsen kl 23.23 , när det i själva verket, att döma av IM-listan endast var de två piketbussarna 1230 och 3230 som blivit indaterade i ärendet vid denna tidpunkt. Det är föga sannolikt att så många patruller blir beordrade att ingripa i ett ärende som handlar om ett gatumord i Stockholm. Det var ju då heller inte känt att offret var statsministern. Märkligt är också att två av de 14 patrullerna överhuvudtaget aldrig befattade sig med ärendet. * Klockan var 23.31, då Söderström första gången på polisradion kontaktade SBC och bl a informerade om att polispersonal från 3230 inlett eftersök beträffande misstänkta springande personer. Denna information finns överhuvudtaget inte noterad. Söderströms polisfordon 2520 har fått en felaktig indatering till kl 23.23. * Klockan var omkring 23.32 när ambulansen anlänt till brottsplatsen. I protokollet från SBC finns tiden 23.29 noterad för "rekv ambulans till Sabb", vilket i och för sig kan stämma med den ena av de två s k uttider som Länsalarmeringscentralen (LAC) noterade för ambulansen. * Klockan var omkring 23.32 när polisassistenten Ingvar Windén larmade ut ett första signalement på misstänkt gärningsman, d v s yngre man klädd i blå täckjacka. Larmet finns ej noterat i protokollet. * Inte heller finns det andra larmet, som kom omkring en halv minut senare, om misstänkt gärningsman noterat. * Söderströms historiska uttalande från kl 23.35 om att "brottsoffret är identiskt med statsministern" finns inte noterat. Istället är det LAC som så sent som 23.44 låter meddela att "den skjutne är Olof Palme svårt skadad." * Den vikarierande kommissarien Åke Rimborn hörde detta meddelande och blev omedelbart därefter, enligt IM-listan kl 23.35 beordrad till Sabbatsbergs sjukhus. Men i protokollet har denna indatering ändrats till 23.23. *Klockan var omkring 23.36 när Norrmalmspiketen 1230 anlände till brottsplatsen. Enligt såväl protokollet som IM är det 23.23 som gäller för denna patrull. * I protokollet har man underlåtit att notera att t f kommissarien i piketgrupperna Lars Christiansson beordrades till Sabbatsbergs sjukhus, vilket skedde omkring 23.45. Christianssons bil 1210 är enligt IM-listan indaterad kl 23.37, men i protokollet är tiden ändrad till 23.23. * Ej heller får man informationen om att piketgruppen från Norrmalmspolisen omkring midnatt övertagit ansvaret för brottsplatsen, då Söderström lämnade densamma för avrapportering på polishuset. Två vittnen följde också med för omedelbara förhör. * I protokollet får man inte heller något svar på den intressanta frågan om när områdesanropet gick från SBC till de i citydistrikten patrullerande polisenheterna. (Gösta Söderströms JO-anmälan om misstänkt manipulation med dokument i utredningen av mordet på Olof Palme, 1993-06-01 och debattinlägg i Palme-nytt) I sin JO-anmälan hemställde Gösta Söderström sammanfattningsvis att JO skulle anmoda ansvariga befattningshavare inom Polismyndigheten i Stockholm att besvara 8 konkreta frågor rörande detta protokoll. (ibid) Något svar på dessa frågor, som även berör den tidigare nämnda problematiken kring polisens IM-listor, fick han aldrig. Chefsjustitieombudsmannen Claes Eklundh ville inte befatta sig med ärendet. För honom räckte det med att "inhämta muntliga upplysningar från Åke Röst vid Rikskriminalpolisen". Dessa föranledde sålunda ingen åtgärd eller kommentar från den höge ämbetsmannens sida. (Riksdagens ombudsmän, beslut i ärende, Dnr 2011-1993, 1993-06-18) Det handskrivna protokollet Det maskinskrivna protokollet innehåller också en del rena avskrivningsfel, vilket man lätt kan upptäcka vid en jämförelse med det handskrivna protokoll som Sven Anér fick en kopia av någon gång 1993 och som uppges vara identiskt med Birgitta Brolunds originalprotokoll. I övrigt stämmer innehållet här överens med den maskinskrivna avskriften. Men det är ganska uppenbart att det inte rör sig om något originalprotokoll, ty det bär ingen som helst prägel av autenticitet. Noteringarna är skrivna med samma lugna sirliga handstil ända fram till och med det sjätte bladet. Det innehåller ingen felskrivning, överstrykning eller annan typ av korrigering, vilket talar mot att det skulle ha nedtecknats under stor stress. Protokollet ifråga ser snarare ut att utgöra en friserad sammanfattning av dels uppgifter som måste ha funnits på det ursprungliga protokollet, och dels av sådana som noterats, t ex på lappar, vid sidan om. Sådana lappar skall f ö redovisas som bilaga. Frågan kvarstår om varför viss viktig kommunikation mellan SBC och brottsplatsen aldrig togs med då protokollet blev renskrivet (manipulerat). Den 1 juli 1997 talade Gösta Söderström med Birgitta Brolund, som ej längre är anställd hos polisen, och fick höra henne bekräfta att hon verkligen hade antecknat en del uppgifter som härrörde från honom, d v s insatschefen på brottsplatsen. Hon berättade också att hon inte hade befattat sig med den maskinskrivna utskriften. Det handskrivna protokollet lämnade hon före det aktuella arbetspassets slut till sin chef på SCB, Hans Koci. (Palme-nytt 7/1997) Sven Anér har i detta sammanhang i ett brev bett Brolund kommentera vissa frågor och inte minst svara på om det verkligen var hon som skrivit texten på det förefintliga protokollet, men något svar fick han aldrig. Däremot lyckades Anér få Rikskriminalchefen Lars Nylén att engagera sig i denna fråga, vilket i sin tur ledde fram till att Brolund till slut blev förhörd uppe hos Rikskriminalpolisen. Detta skedde den 6 augusti 1997. Förhöret är dock inte någon allmän handling, men Nylén gör gällande att Brolund "har hörts ingående om insatsprotokollets förande, noteringar vid sidan av det handskrivna protokollet, hur radiobilar efterfrågats, anmält sig och noterats, svårigheterna att få igång radiobordet i ledningsrummet vid flytten från 'gropen', de interna kommunikationerna mellan olika befattningshavare i sambandscentralen och hur hon till slut överlämnat sitt material på morgonen efter mordet i och med att hon slutar sitt pass och därefter inte har sett till materialet eller arbetat med Palmeärendet". (Palme-nytt 8/1997) Lars Nylén drar slutsatsen att "det handskrivna protokollet inte speglar allt som förevarit på mordkvällen -natten, samt att hennes anteckningar inte är avsiktligt manipulerade." (ibid) Som synes kunde Birgitta Brolund, efter mer än 12 år, minnas en hel del från denna dramatiska natt. Hennes chef, däremot, Hans Koci, har i samtal med Gösta Söderström under samma augustimånad, röjt en minneslucka, då han säger sig inte komma ihåg något alls vad gäller tillkomsten av den maskinskrivna protokollutskriften, utan hänvisade till Verner Berggren, som är chef på sambandscentralen. Denne sa att han inte haft något med saken att göra och hänvisade i sin tur till Björn Ekstam, som tidigare tjänstgjort som sambandscentralens representant i Palmeutredningen, men denne brydde sig inte om att ta någon notis om Söderströms skrivelse från den 17 juli 1997. Vid det laget bestämde Söderström sig för att per telefon fråga förre spaningsledaren Hans Holmér om han kände till något om dessa protokoll, men fick till svar: "Jag vet inte vad du talar om. Du får fråga någon annan!." (Palme-nytt 7/1997) Frågan är om det är möjligt för en privatperson att få fram någon mer information i detta angelägna ärende och få en nöjaktig förklaring till varför det handskrivna protokollet ersattes med en delvis felaktig och bristfällig variant, där viktig information från brottsplatsen till SBC tagits bort. Med lite god vilja kan man tolka de 14 polisenheternas snabba ingripande i Palmeärendet redan kl 23.23 som den officiella tidpunkten för områdesanropet, men frågan är om övrig kommunikation mellan brottsplatsen och SBC stämmer lika bra överens med polisens tidsschema. Av den anledningen bör man inte hysa alltför stora förhoppningar om att originalprotokollet någonsin ska komma fram. Det ligger närmare till hands att misstänka att det har gallrats bort och förstörts på samma sätt som den enradiga IM-listan och dagrapporten från SBC. Men, som vi ska se i nästa avsnitt, har det hänt att viktig dokumentation kan försvinna för att sedan dyka upp igen när man minst anar det.