POLISENS DATALISTOR ÖVER INGRIPANDEMEDDELANDEN, I M- LISTOR Som stöd för polisens officiella tidsangivelser har man, förutom ett samtal från det s k LAC-bandet, anfört ledningscentralens datalistor med s k ingripandemeddelanden från mordnatten. Dessa registreras in manuellt av operatörerna på ledningscentralen i samband med att de beordrar radiobilarna på fältet att ingripa i samband med någon händelse. Varje operatör har sin egen signatur och varje radiobil har ett eget nummer och dessa syns på den s k IM-listan tillsammans med tidpunkterna för när respektive operatör beordrat ingripandet och när det avslutades. Klockslagen registreras antingen genom datorns inneboende automatik eller så kan de knappas in manuellt i efterhand. Om den manuellt indaterade tidpunkten avviker med mer än fyra minuter från datorklockan, framkommer detta på utskriften med en asterisk. Efterdatering är inget ovanligt. Det förekommer alltsomoftast när operatören inte hinner knappa in ärendena direkt, utan tvingas göra noteringar för hand. (Anér, Polisspåret s 166-167, m fl). Att inregistrera ett IM går mycket fort; det tar knappast längre tid än 10 sekunder. Den enradiga IM-listan Utskrifterna av Palmeärendets ingripandemeddelandena i Palmeärendet har förekommit i två versioner, enradiga och treradiga, där skillnaderna i det här specifika fallet inte enbart har varit begränsade till antalet rader varje ingripande har omfattat i utskriften, utan även rent innehållsmässigt. Den 3 mars 1986 anlitade Gösta Söderström sin kollega Göran Hellgren för att från dataterminalen på Östermalms polisstation ta fram mordnattens enradiga ingripandemeddelandet från Stockholmspolisens sambandscentral, SBC. Det som visade sig på dataskärmen var att sju polisfordon fanns indaterade före hans egen kommissariebil 2520. Den första tidsangivelsen var 23.23 och gällde förutom för själva ärendet, även för de båda piketerna 3230 och 1230. Bilen 2520 fanns indaterad kl 23.31, vilket gav Söderström bekräftelse på att hans egna tidsangivelser var korrekta. Vad som däremot verkade underligt var att så mycket som sju bilar fanns indaterade mellan 23.23 och 23.31. Göran Hellgren förklarade då att alla dessa var efterdaterade, vilket alltså framgår genom ovannämnda asterisker. Tidsangivelsen för hans eget fordon var ej försedd med någon asterisk. (Sammanställning och kommentarer beträffande kontroversiella tidsangivelser för polislarmet i samband med mordet på Olof Palme, Gösta Söderström, framfört 1987-11-04 på ett seminarium i ABF-huset i Stockholm, Skrivelse av Sven Anér till regeringen, föranlett av telefonsamtal med Göran Hellgren 1988-05-25). Om den officiella uppgiften om polisens snabba ankomst till mordplatsen skulle stämma, betyder detta att Gösta Söderström skulle ha väntat så länge som sju åtta minuter med att ta sin första kontakt med ledningscentralen - något som han av förståeliga skäl upplever som djupt kränkande. Vid tillfället hade han 39 tjänsteår bakom sig och hade följaktligen varit med om ett flertal liknande händelser tidigare; att hävda att han blev chockad eftersom det var statsministern som var skjuten, är en dålig förklaring, eftersom han vid tidpunkten för det första radioanropet inte kände till detta. Den absurda kontentan av detta blir att anropet sker tre minuter efter det att ambulansen redan ska ha lämnat brottsplatsen. Hans mångåriga kamp för att gå till botten med denna fråga kan också ses som ett utslag av denna hans strävan att försvara sin heder. När denna fråga togs upp till debatt den 18 november 1987 i Göteborgs TV:s program Forum, med Siewert Öholm som programledare, bekräftade Söderström att den enradiga lista som han själv sett på Östermalms polisstation var densamma som den som Aftonbladet hade publicerat delar av i samband med den tidigare refererade artikeln från den 4 mars 1986. (Forum, TV2, 1987-11-18) Poliskommissarie Jan Länninge, som var den som fick spaningsledningens uppdrag att utreda denna tidsproblematik, bekräftade dock i ett samtal med Sven Anér, att han gjort prov med polisens dator och funnit att Aftonbladets lista inte visar på att någon efterdatering skett. Tiderna skulle, enligt honom, bevisa att tidsuppgifterna ifråga blivit omedelbart lagrade i datorn. Men några kopior på dessa prov fick Anér inte ta del av (Anér, Polisspåret s 226-227). Aftonbladets lista visades dock i avklippt skick och visade heller inte tiden 23.31. Gösta Söderström försökte så sent som 1993-04-21 få Polismyndigheten i Stockholm att till honom bl a utlämna denna den första datalistan från SBC med enradiga ingripandemeddelanden och fick ett par veckor senare avslag med motiveringen att gallringstiden för IM-listor är fem år, varför det efterfrågade dokumentet ej längre fanns hos myndigheten. Den 9 maj samma år vände han sig därför till Palmeutredningen med samma framställan. Denna gång fick han av kriminalkommissarien Åke Röst till svar att Palmeutredningen aldrig förfogat över några enradiga ingripandemeddelanden. Detta innebär alltså att någon ansvarig befattningshavare på SBC underlåtit att för Palmeutredningen redovisa detta viktiga dokument, som istället ska ha gallrats ut och förstörts i någon papperstugg. Är detta verkligen möjligt? (Gösta Söderströms JO-anmälan om misstänkt manipulation med dokument i utredningen av mordet på Olof Palme, 1993-06-01). Den treradiga IM-listan Den enradiga IM-listan lär alltså ha försvunnit under mystiska omständigheter. Men det finns en treradig sådan som polisen officiellt lämnar ut till den som är intresserad. Första gången denna blev känd för den intresserade allmänheten var under det nyss nämnda Forum-programmet i Göteborg. (Forum, TV2, 1987-11-18) När och av vilken orsak man fabricerade en annan datalista i stället för den ursprungliga med enradiga IM är en annan av de 8 frågor som Gösta Söderström har bett JO att utreda. (Gösta Söderströms JO-anmälan om misstänkt manipulation med dokument i utredningen av mordet på Olof Palme, 1993-06-01). Utskriften av den treradiga IM-lista skiljer sig från den enradiga datalistan, som Gösta Söderström såg tillsammans med kollegan Göran Hellgren den 3 mars 1986 på Östermalms polisstation och som den förre tyvärr kastade i papperskorgen, i så motto att här saknas de asterisker som angav att efterdatering ägt rum av de sju polisfordon som beordrades ingripa i Palmeärendet före Söderströms kommissariebil 2520. Frågan är om Hellgren och Söderström helt enkelt misstagit sig ifråga om dessa asterisker eller om de tagits bort i efterhand. (Listan uppvisar dock asterisker för andra polisfordon.) (Polisens treradiga IM-lista från 1986-02-28) Om den treradiga IM-listan på så vis har friserats är dess bevisvärde naturligtvis begränsat, men tveksamheterna gäller då om tiderna blivit efterdaterade eller ej, inte om själva tiderna har ändrats. Den treradiga IM-listan innehåller i vilket fall som helst flera uppgifter som tillsammans ger stöd åt Gösta Söderströms kontroversiella tidsangivelser: · Även här är Gösta Söderströms kommissariebil 2520 indaterad 23.31. Detta överensstämmer alltså väl med hans uppgift om tidpunkten för hans första anrop till ledningscentralen, vilket skulle ha ägt rum en knapp minut efter ankomsten till brottsplatsen. Denna indatering utgör ett av de starkaste beläggen för att områdesanropet verkligen gick ut kl 23.29. Om man istället antar den tidigare larmtiden, 23.23, betyder detta alltså att Söderström väntade hela sju minuter innan han tog den första radiokontakten med ledningscentralen. En sådan saktfärdighet borde naturligtvis ha uppmärksammats och kritiserats på ett tidigt stadium, d v s om det hela vore med sanningen överensstämmande. · 23.35 är ett intressant klockslag på IM-listan. Det var då som bil 5520 med poliskommissarie Åke Rimborn och polisinspektören Thomas Torstensson beordrades till Sabbatsbergs sjukhus. Rimborn hade nämligen befunnit sig på ledningscentralen, varifrån han kunnat ta del av Gösta Söderströms historiska meddelande om att brottsoffret var identiskt med statsministern, varpå han omedelbart begivit sig därifrån till Sabbatsbergs sjukhus - en resa som beräknas ha tagit ca 3 minuter - och kom fram "strax efter ambulansen". (Juristkommissionens förhör med Åke Rimborn, 1986-07-14) Rimborn har själv i en tidningsintervju vitsordat om att han "beordrades från ledningscentralen till Sabbatsberg klockan 23.35. (Arbetet, 1987-12-18) Denna uppgift stöds även av en närmare betraktelse av det journalkort som stämplades in på sjukhuset i direkt anslutning till Palme var framme där. Vanligtvis upprättas dessa journalblad så gott som omedelbart när en patient kommer in och kan, enligt vad akutpersonalen på Sabbatsberg har uppgivit, inte efterstämplas, endast förstämplas. Och om man tittar närmare på klockslaget får man en klar misstanke om att den sista siffran blivit manuellt ändrad från att ha varit en åtta. (Internationalen 21/1989, s 6). · Vidare har vi polisassistenten Karl-Erik Arnström, som var hundförare och körde ensampatrull i radiobil 2550 under denna natt. Han hörde på radion att någon blivit skjuten på Tunnelgatan, d v s samma ordalydelse hördes i det områdesanrop som enligt Gösta Söderström gick ut 23.29. Då han själv omedelbart därefter kontaktade ledningscentralen blev han beordrad att bege sig från sin position på Oxenstiernsgatan till Tunnelgatan. (Juristkommissionens förhör med Per (felaktigt förnamn) Arnström, 1986-09-22). Karl-Erik Arnströms radiobil 2550 är på IM-listan indaterad 23.36. · Klockan 23.37 har befälsbilen 1210 med t f poliskommissarien Lars Christiansson blivit beordrad att ingripa i Palmeärendet. Detta stämmer överens med Gösta Söderströms uppfattning när Christiansson anlände till och lämnade brottsplatsen. Som vi minns fick ju han i uppdrag att åka till Sabbatsbergs sjukhus för att tala med Lisbet Palme och försöka få bättre vittnesuppgifter från henne. Söderström visste inte då att SBC hade skickat kommissarie Åke Rimborn. Vem som kom fram först av dessa två är inte riktigt utrett. Lars Christiansson säger själv i förhör till juristkommissionen att han var den förste polismannen på sjukhuset, samtidigt som Åke Rimborn säger att det var han och hans kollega som var först. (Juristkommissionens förhör med Lars Christiansson 1986-07-11 och med Åke Rimborn, 1986-07-14) Dessa uppgifter i kombination med det faktum att Söderströms chaufför i kommissariebil 2520 Ingvar Windén har vidhållit samma tidsangivelser, bl a Kanalens Lars Borgnäs (Anér, Polisspåret, s 157) borde väl väga ganska tungt i sammanhanget? Windén hade ju ett digitalt ur, som visade 11.30 när han kastade en blick på den i samband med ankomsten till brottsplatsen, vilket han också utgick från i den avrapportering han började skriva uppe på Kriminalavdelningen under mordnatten. Man kan därför ställa frågan hur pass sannolikt det är att dessa två, som var de enda polismän på fältet som veterligen har noterat något klockslag i samband med sina insatser i Palmeärendet, oberoende av varandra skulle ha misstagit sig lika mycket när de såg på sina klockor. Det kan här tilläggas att Windén aldrig blev hörd av vare sig jurist- eller Edenmankommissionen. Till slut blev han dock hörd av Palmeutredningen, men det förhöret lämnas inte ut till allmänheten, varför det då kan betraktas som hemligstämplat. Redan den 5 mars 1986 trodde Gösta Söderström att han hade fått förklaringen till polisens tidigareläggande av dessa tidpunkter. En kollega, Håkan Wreide, hade berättat för honom att han talat med sambon till den ifrågavarande telefonisten på Järfälla Taxi och fått reda på att hon fem minuter efter hennes första kontakt med polisen ånyo blivit uppringd av en polisman som inte kunde hitta adressen Sveavägen - Tunnelgatan i Järfälla. (Sammanställning och kommentarer beträffande kontroversiella tidsangivelser för polislarmet i samband med mordet på Olof Palme, Gösta Söderström, framfört 1987-11-04 på ett seminarium i ABF-huset i Stockholm). Söderström trodde länge att det var denna pinsamma motringning man ville dölja, som då skulle ha lett till den beklagliga fördröjningen av områdesanropet och därmed gett mördaren ytterligare försprång, men idag har han, efter många års initierade studier i ämnet, kommit fram till att det handlar om något mycket allvarligare, nämligen att till varje pris dölja att poliser är inblandade i själva attentatet mot Sveriges statsminister.