| 9.2 KREUGER & TOLLS FINANSIERING För att finansiera dessa Kreugerkoncernens omfattande transaktioner emitterades stora mängder av B-aktier, som hade med mindre röststyrka än A-aktierna, och s k participating debentures som i sig förenade obligationens regelbundna ränteutbetalningar med möjligheten att dessutom få del av företagens aktieutdelningar. Dessa finansiella instrument var till stor del skapelser av I K själv. Kapitalet kom huvudsakligen från USA och placerades långsiktigt i relativt säkra tillgångar som statsobligationer, industri- och bankaktier och fastigheter. I början var tändsticksindustrin naturligtvis det viktigaste fältet, men I K upptäckte också potentialen i andra svenska nyckelindustrier. Mot slutet av sin bana började han ägna allt större uppmärksamhet åt att utvidga telefonbolaget L M Ericsson, som K&T kontrollerade, och försökte erhålla telefonkoncessioner på samma sätt som han tidigare förhandlat till sig tändsticksmonopolen. Andra betydande industrigrenar som I K investerade i var skogsbolag och gruvor, där bildandet av SCA och förvärvandet av Boliden och stora intressen i Grängesberg kan tjäna som vältaliga exempel på denna strategi. Men den största tillgången var utan tvivel Svenska Tändsticksaktiebolaget (STAB). När tändstickskoncernen var som störst omfattade den 250 fabriker i 43 länder, varav det rådde monopol eller monopolliknande förhållanden i 25 länder. Detta innebar att STAB och dess amerikanska dotterbolag IMCO stod för omkring tre fjärdedelar av hela världens tändsticksproduktion. Vid tiden för I K:s död hade förhandlingar med länder som Spanien och Italien nått ett framskridet stadium och världsmonopolet hägrade. Det var egentligen bara Sovjetunionens tändsticksindustri som skapade smolk i bägaren. ( Klicka på bilden för att förstora )
|
