10. TÄNDSTICKSMONOPOL OCH STATSLÅN Strategin att övervinna konkurrensen genom att köpa upp tändsticksföretag i olika länder hade visat sig otillräcklig för att uppnå en monopolställning. Därför var det en genialisk lösning att kombinera dessa strävanden med möjligheten att kunna erbjuda stora dollarlån till kapitalbehövande stater.
Statslån, där olika former av koncessioner ställdes som säkerhet, var förvisso inget unikt för Kreugerkoncernen, utan var något som hade tillämpats åtminstone sedan 1880-talet. Fördelen med ett sådant upplägg är att låntagaren kan erbjudas goda lånevillkor, särskild i form av låg ränta, samtidigt som förvärvandet av koncessionen kunde vara en gynnsam affär för långivaren. K&T erhöll alltså räntebärande statsobligationer, samtidigt som man tack vare säkerheterna i landets tändsticksindustri var garderad mot inflationseffekterna, eftersom priserna på tändstickor ju lätt kunde uppjusteras i takt med inflationen. I femton olika länder tillämpades ett något annorlunda upplägg, där K&T eller STAB istället för förvärv nöjde sig med att leasa det statliga tändsticksmonopolet. Den årliga leasingavgiften var beräknad så att den skulle motsvara räntorna och amorteringarna på statslånet ifråga . Låneförhandlingarna föregicks av att Kreugergruppen tog kontroll över landets tändsticksindustri, vilket allt som oftast skedde genom uppköp i största hemlighet. |