7. LITTERATUR OCH KÄLLKRITIK När det handlar om ett så pass kontroversiellt ämnesområde som Kreugerkraschen är det naturligtvis av extra stor vikt att försöka anlägga en källkritisk ansats. Det är en minst sagt ymnig litteraturflora som författats i ämnet och vi finner allt från rena partsinlagor och hyllningsskrifter till rena smädeskrifter. Min uppfattning är att så länge historiska fakta kan sägas motsvara de krav man har på källkritik inom historieforskningen så får de också betraktas som "sanna". Detta kan också jämföras med de beviskrav som förekommer inom juridiken och särskilt då i rättegångssammanhang. Vad som är sant och osant är som bekant svårt att veta. Viktiga dokument kan dessutom vara förfalskade eller manipulerade på olika sätt i de fall de inte har försvunnit helt och hållet. Problemet att försöka påvisa att det finns någon form av "dold agenda" består också i att de mest komprometterande besluten - de som är brottsliga till sin karaktär - nästan aldrig blir dokumenterade. I allmänhet kan man dela in litteraturen i två "hermetiskt tillslutna kategorier" och det är inte sällan svårt att upptäcka en viss tendens, eller t o m, vissa outtalade lojaliteter hos de olika författarna. Eftersom mitt huvudsakliga intresse riktas mot just "Kreugerkraschens dunkla frågor" kan den största delen av mina källor räknas till den litteratur som Thunholm valt att beteckna som "Kreugerpropaganda". Detta epitet tycker jag dock är orättvisande mot författarna ifråga, vilka, enligt mitt förmenande, verkar ha besjälats av en uppriktig strävan att söka sanningen i detta stora material. Deras slutsatser är ofta väl underbyggda av fakta som går att verifiera och man kan, mig veterligt, inte beskylla dem för ohederlighet. Deras förklaring till Kreugerkoncernens sammanbrott och den ruin det medförde för tusentals människor går ut på att det utan tvivel funnits en "kreugersvindel", men att det inte var I K som var svindlaren. Många av uppgifterna i denna uppsats upprepas i flera böcker, varför valet av specifik källa ibland är godtyckligt. Det är ofta lätt att se varifrån författarna hämtat vissa uppgifter. Mot bakgrund av dessa källkritiska aspekter kan det vara på sin plats med en kort presentation av de viktigaste källorna: Sven Olof Arlebäck (1931- ) har en tvärvetenskaplig filosofie doktorsexamen i aktiebolagsrätt, företagsekonomi och ekonomisk historia och mer än 30 års erfarenhet som företagskonsult. I slutet av 1980-talet fick Arlebäck tillfälle att forska vidare om I K med fokus inställt på vad som hände vid upplösningen av AB Kreuger & Toll. Bakom boken "Kreuger-kraschen - storbankernas verk?" ligger många års forskning. Förutom Kreugerarkivet på Riksarkivet har han granskat två av konkursförvaltarnas minnes- och mötesanteckningar varit: Ernfrid Browaldhs överlämnades till Kreugerarkivet för bara ett par år sedan och Ernst Lybergs fann Arlebäck på Umeå universitet. Anders Byttner (1904-1978) tog en, enligt professor Kristensson nedan, "särskilt kvalificerad ekonomexamen vid Handelshögskolan i Stockholm", varefter han 1930 inträdde i tjänst hos L M Ericsson och arbetade sedan som ekonomisk skribent. Hans första bok "Arvet efter Ivar Kreuger" lär visst ha väckt stor uppståndelse när den kom 1951, utan att för den skull kunna vederläggas. Byttners andra bok "Vem tog Kreugerkoncernen?" behandlar avvecklingen av koncernen och ger liksom den första boken en bra beskrivning av ämnets rent företagsekonomiska aspekter. Gustaf Ericsson (1900-1967) var en på sin tid mycket stridbar och kontroversiell författare, som skrivit en hel del i ämnet, varav den vanligast förekommande och mest lästa är boken "Kreuger kommer tillbaka" från 1937. Flera böcker, även i andra kontroversiella ämnen, valde han att skriva under pseudonym. Han var också den drivande kraften bakom tillkomsten av filmen "Panik" från 1939. Gustaf Ericsson försökte i den visa att mordet på I K var resultatet av en kriminell konspiration, till största delen bestående av judiska intressen, som opererade från Moskva, Stockholm, Paris och New York. 1942 blev han dömd till 10 månaders fängelse för brott mot tryckfrihetsförordningen för boken "Alarm" och fyra år senare, för olovlig underrättelseverksamhet, men lyckades visst fly ut ur landet innan den senare domen vann verkställighet. 1961 återkom han, under mystiska former, till Sverige för att presentera sin bok "Billion Dollar Murder", som var författad under pseudonymen Boris Michael Brennan. Denna hans sista bok är rensad från den typen av antisemitiskt innehåll som genomsyrade hans tidigare böcker. Eftersom Ericsson inte vinnlade sig om någon direkt vetenskaplig metod - han anger nästan aldrig sina källor - har jag valt att vara sparsam med referenser till denne författares publikationer. Jan Glete (1947- ) skrev sin doktorsavhandling 1975 om "Kreugerkoncernen och Boliden" och har sedan på uppdrag av Riksbankens jubileumsfond författat boken "Kreugerkoncernen och krisen på den svenska aktiemarknaden". Alltsedan dess har hans forskning kommit att inriktat mot sådant som rör företags- och ägandestrukturer inom det svenska näringslivet samt militärhistoria. Glete innehar idag en professur i historia vid Stockholm universitet. Björn Gäfvert ( ) försvarade 1979 sin doktorsavhandling "Kreuger, riksbanken och regeringen". Den största delen av Gäfverts forskning har sedan dess legat på det militärhistoriska området. Björn Gäfvert, som idag är anställd vid Krigsarkivet, är tillsammans med Jan Glete de främsta akademiska företrädarna för den offentliga historieskrivningen om I K och Kreugerkraschen - alltså den som beskyller I K för att ha begått diverse oegentligheter innan han tog livet av sig. Torsten Kreuger (1884-1973) var liksom brodern utbildad till civilingenjör och verksam inom en rad affärsområden: han ägde banker, fastigheter, industrier och tidningar. Han var också engagerad i uppbyggandet av tändsticksindustrin och då främst i Polen 1922-25. 1933 blev han dömd till stora skadestånd och ett års straffarbete för bedrägeri mot obligationsköparna i Högbroforsens Industri AB och drev under många år en envis kampanj för att få denna synnerligen kontroversiella dom upphävd, men lyckades, trots inlämnandet av fyra resningsansökningar och stöd från ett flertal auktoriteter på juridikens område, aldrig få denna dom upphävd. 1937 gjorde han en ny karriär som tidningsman och ägde både Aftonbladet och Stockholmstidningen. Han tog också itu med uppgiften att rehabilitera brodern och försökte på olika sätt visa att denne fallit offer för en komplott, att Kreugerkoncernen var solvent med mycket stora tillgångar som slumpades bort genom ett, i hans tycke, besinningslöst konkursförfarande. Torsten Kreuger blev mot slutet av sin levnad skeptisk till Sverige som rättssamhälle. Hans böcker brukar avfärdas som partsinlagor, men de är icke desto mindre författade i en objektiv anda med en skärpa i uttrycket och innehåller dessutom en hel del dokumentärt material i form av kopior av diverse dokument och protokoll m m. Robert Kristensson (1896-?) var professor i industriell ekonomi och organisation vid Kungl. Tekniska högskolan i Stockholm. Hans största insatser har bestått i dels en genomgång av Kreugerkoncernens finansiella ställning 1932, där han med hjälp av koncernens huvudbokförare J W Kårfors upprättade en alternativ likvidationsbalans för Kreuger & Toll och dels i hans utredningar om I K:s italienska affärer som 1970, vilket resulterade i en bok med samma namn. Claes Lindskog (1901-1985) var utbildad till jurist och vigde sitt yrkesverksamma liv till att tjäna Skandinaviska Banken, vars verkställande direktör han var mellan 1951 och 1963. Genom sin anställning i banken upplevde han Kreugerkraschen inifrån och kom sedermera på ålderns höst att sammanfatta sin syn på I K i boken "Ivar Kreuger - en storsvensk dröm", som, i mitt tycke, utgör den bästa introduktionen till detta fascinerande ämne. Claes Lindskog tillhör inte de mest uttalade "konspirationsteoretikerna", utan nöjer sig med att på ett nyktert och sakligt sätt argumentera för behovet av en omvärdering av I K och hans verk. Sven Stolpe (1905-1996) var författare, journalist och litteraturforskare. 1957 försvarade han sin doktorsavhandling om drottning Kristina. Han var dessutom en stridbar debattör och kom att ägna viss uppmärksamhet åt bröderna Kreugers öden. Domen mot Torsten Kreuger uppfattade han som "en svensk Dreyfusskandal". Tillsammans med kriminalreporten Börje Heed (1921-1996) skrev han boken "Ivar Kreuger mördad?", vari en hel del dokumentärt material presenteras - inte bara sådant som talar för mordteorin, utan även annat som är av intresse i fallet I K. Lars-Erik Thunholm (1914-2006) var VD i Skandinaviska Banken mellan 1957 och 1971 och sedan, efter samgåendet 1972 med Stockholms Enskilda Bank, blev han VD i den nybildade Skandinaviska Enskilda Banken. År 1976 valdes han till styrelseordförande - en post som han innehade fram till 1984. Han har också ägnat sig åt författande och har under sin yrkesverksamma tid skrivit en del böcker om bank- och kreditväsende i Sverige och sedan har hans efterforskningar kommit att inrikta sig på ämnet Kreugerkoncernen. 1991 kom hans bok om "Oskar Rydbeck och hans tid" och 1995 gav han ut sin stora biografi om I K. I den senare för han visserligen fram I K:s stora insatser som industri- och finansman, men hävdar att allt obönhörligen gick utför fr o m 1930, vilket till slut ledde till självmordet och sammanbrottet för koncernen. Trots Thunholms anspråk på att vara I K:s krönikör har han valt att antingen helt utelämna vissa av de mer kontroversiella frågorna kring Kreugerkraschen eller nöja sig med allmänt hållna beskrivningar och förklaringar. I sin artikel i Historisk Tidskrift (1993:1) går han dock i polemik mot de författare, vars alster han väljer att beteckna som "Kreugerpropaganda". Lars-Jonas Ångström (1929 - ) är finansanalytiker och har ägnat stor del åt s k teknisk aktieanalys. Hans bok "Därför mördades Ivar Kreuger!" utgör till viss del en kompilation av de övriga författarnas verk, kompletterat med upptäckter i samband med egna tidskrävande arkivstudier i riksarkivet och Stockholmspolisens arkiv. Boken innehåller också avskrifter av en del intressanta originaldokument. Ångström kopplar gärna ihop de olika uppgifterna till en sammanhängande teori och går särskilt hårt åt familjen Wallenberg. I en senare bok med titeln "Kreuger-mordet" utvecklar Ångström en teori om hur mordet gick till. I detta sammanhang har han samarbetat med redaktören för tidskriften "Den Svenska Marknaden", Jan Gillberg, som inte bara hjälpt Ångström att publicera sina rön, utan som även gjort egna efterforskningar och bedrivit polemik i ämnet.