4. METOD Min metod går ut på att beskriva det faktaunderlag ligger till grund för mord- och plundringshypoteserna ifråga om Kreugerkraschen. Enligt mitt förmenande finns det ingen anledning att ifrågasätta sanningshalten i dessa uppgifter, så länge de inte motbevisats eller motsagts av andra uppgifter och det är min fasta övertygelse att man måste hitta en förklaringsmodell eller teori som stämmer överens med förefintliga faktauppgifter. En teori som nödvändiggör att man nödgas bortse från sådant som inte passar in i den egna modellen bör, enligt mitt förmenande, revideras. Fördelen med min metod är att den bygger på fakta och det åligger en "meningsmotståndare" att påvisa förekomsten av felaktigheter i detta material. Man kan också se denna uppsats som en sammanställning av det material som tillsammans konstituerar mord- och plundringshypoteserna. Jag har i möjligaste mån försökt nyansera diskussionen genom att konfrontera mitt material även med motsägande uppgifter och tolkningar. Jag är medveten om att framställningen trots detta, men kanske främst p g a ämnets kontroversiella natur, löper risk att uppfattas som tendentiös. Min ambition har dock varit att i görligaste mån försöka hålla mig till en saklig och deskriptiv presentation om sakfrågorna och vad som talar för eller emot de olika teorierna. I många fall får dock vissa uppgifter, och ibland även hela avsnitt, stå oemotsagda, vilket förklaras med att jag i den kritiska Kreugerlitteraturen, som kan betecknas som den offentliga, tyckt mig märka en tendens hos författarna att antingen helt bortse från några av de mest kontroversiella frågorna eller att endast i svepande ordalag avfärda diverse misshagliga resonemang. Jag blev därför aningen överraskad då jag upptäckte en artikel i Historisk Tidskrift 1:1993, där bankmannen och författaren Lars-Erik Thunholm i uppsatsen "Ivar Kreuger - Myter och verklighet" så sent som 1993 bemödat sig om att för första gången någonsin gå i polemik mot mord- och plundringsteorins förespråkare, vars alster han valt att beteckna som osaklig "Kreugerpropaganda". Av den anledningen har jag i huvudsak använt Thunholms artikel som en motvikt till uppgifterna och rönen från de övriga författarnas böcker. Mot slutet av denna uppsats ger jag mig medvetet ut på hal is och försöker koppla ihop dessa uppgifter och indicier till en mer eller mindre sammanhängande teori om vilka krafter som kan tänkas ha bedrivit ett maktspel i syfte att undanröja I K.