21. SAMMANFATTANDE AVSLUTNING Så gott som samtliga av Kreugerkoncernens dotterbolag, förutom det amerikanska International Match Corporation, klarade sig från konkurs och kunde dessutom drivas vidare utan kapitaltillskott från de nya ägarna. Det har gjorts ett par uppställningar av hur Kreugerkoncernen skulle se ut om den fått leva vidare som en fungerande enhet. Enbart de fem företag som utgjorde den direkta kärnan i Kreuger & Toll - Boliden AB, Fastighets AB Hufvudstaden, LM Ericsson, Svenska Cellulosa AB och Svenska Tändsticks AB - skulle utan konkurrens gjort den till Sveriges i särklass största koncern. Om man därtill lägger dess stora aktieposter i svenska och utländska industriföretag, banker och finansbolag, liksom det stora innehavet av statsobligationer och fastigheter, förstår man vilken enorm kapitalöverföring som ägde rum efter att K&T försattes i konkurs. Det hela resulterade i Kreugerkraschen ledde till att storbankerna - i första hand Svenska Handelsbanken och Stockholms Enskilda bank - kunde flytta fram sina positioner. Kreugerkraschen utgör samtidigt ett av de mörkaste kapitlen i den svenska kapitalismens historia och, vilket jag avsett att visa med denna uppsats, den offentliga historieskrivningen kring I K och Kreugerkraschen är behäftad med stora brister. I och för sig kan ingen idag förringa I K:s positiva insatser på ett flertal områden som industri- och finansman, men föreställningen om att han, under en förvisso kritisk tid, skulle ha ägnat sig åt diverse oegentligheter - som t ex att framställa italienska obligationer - och sedan tagit livet av sig, har visat sig minst lika seglivad som "Kreugerpropagandans" påståenden. Enligt mitt förmenande finns det fler belägg för "mord- och plundringsteorin" och så länge dessa faktauppgifter inte blivit vederlagda av forskningen eller avfärdade som rena lögner finns det flera tungt vägande skäl för att åtminstone delvis ansluta sig till denna teoribildning. I vilket fall som helst är det uppenbart att allt inte gick rätt till i samband med Kreugerkoncernens konkurs och avveckling och att det återstår en hel del forskning att göra i detta för svensk 1900-talshistoria så viktiga ämne. Om man betänker att I K under de kritiska åren 1931-32 faktiskt lyckades uppbringa tillräckliga likvida medel till att lösa den allvarliga likviditetskrisen och att det fanns stora dolda reserver, i form av t ex de italienska tillgångarna och den värdefulla Bolidengruvan samt att utvecklingen höll på att vända efter den långa depression som hemsökt USA och Västeuropa, fanns det goda skäl för honom att se framtiden an med optimism. Däremot är det som sagt inte otänkbart att I K:s konkurrenter inte såg lika positivt på Kreugerkoncernens växande makt och inflytande i världen. Detta gäller inte enbart dem som spekulerat i kraftiga kursfall för Kreugerpapper och som i mars 1932 såg ut att hotas av ekonomisk ruin, utan även dem som såg sin ställning i världsekonomin hotad och som sedan kom att profitera på militär upprustning och ett nytt storkrig mellan världens folk. Ty om I K:s plan för ett nytt internationellt finanssystem hade fått leva vidare är det inte otänkbart att historien hade tagit en annan vändning. Jag avslutar denna uppsats med ett citat från den kände publicisten Torgny Segerstedt: "Länge sedan alla dessa små grodor, som plumsade ned i och kväkte ur pölen, spårlöst försvunnit samt med dem de kap som gjordes på den moraliska realisationen - länge efter det allt slikt glömts, skall Ivar Kreugers verk och person vara föremål för studium."