19.3 WALLENBERG MED FLERA I SVERIGE Med tanke på den särställning som huset Wallenberg intar bland I K:s konkurrenter - åtminstone i den litteratur som Thunholm kallar "Kreugerpropaganda" - finns det skäl att ägna ett särskilt avsnitt åt Wallenbergs förhållande till Kreugersfären. Flera författare har försökt att påvisa förgreningar mellan Wallenbergsfären och Morgan-gruppen i USA. I K:s nära medarbetare K Drachenfels beskriver i sin bok från 1933 Stockholms Enskilda Bank, som ägd av "den med Morgan nära förbundna familjen Wallenberg". Att banken hade en gynnad ställning hos Morgan-gruppen framgår om inte annat av en undersökning som den amerikanska senaten lät göra 1933 om Morgans affärer och som visade att den svenska banken förekom i listor över sådana som av Morgan fått mottaga aktier som redan samma dag kunde avyttras för ett betydligt högre pris. Det är ett rimligt antagande att man inte såg med blida ögon på I K:s exempellösa framgångar. Under särskilt den senare delen av 1920-talet blev konkurrensförhållandet dem emellan alltmer utpräglat. Under krisåren 1931-32 ser vi också hur Marcus Wallenberg sr vid olika tillfällen agerade för att försvåra eller helt stoppa K&T:s fortsatta finansiering och vi har också sett hur han rådde den tyska regeringen att inställa servicen på Kreugerlånen. Genom Jacob Wallenbergs och även Hugo Stenbecks mandat i den av allt att döma självutnämnda Kreugerkommission kunde man skaffa sig kontroll över händelseförloppet och se till att allt utvecklade sig i gynnsam riktning. Att Kreugerkommissionen fick betalt av Stockholms Enskilda bank är betecknande för detta förhållande. Det är heller inte svårt att finna tecken på Marcus Wallenbergs inflytande i bakgrunden, inte minst genom att utnyttja sina politiska och andra kontakter. En del av den ryktesspridning, som allt som oftast bidrog till den rådande panikstämningen, kommer också från detta håll. Främst var det Bonnierägda Dagens Nyheter som upplät sina sidor till något som måste liknas vid en förtalskampanj mot I K och hans medarbetare, där man inte drog sig för att använda sig av rena lögner. Att redaktör Tor Bonnier blev invald i styrelsen för Stockholms Enskilda Bank 1931 kan mycket väl tänkas ha haft betydelse i detta sammanhang. Ett par andra styrelseledamöter i denna bank var också involverade på olika sätt i denna "affär", nämligen statsrådet Johannes Hellner, som ju på våren 1932 företog den besynnerliga resan till Mussolinis Italien och så hade vi Josef Sachs, som lär ha spritt lögner om I K inför DN:s korrespondent i Paris dagen efter I K:s död. Att Marcus Wallenberg sr befunnit sig i Paris strax före och kort efter I K:s död, kanske kan låta bestickande, men är nog inte särskilt substantiellt i sammanhanget, så länge man inte vet något mer om hans förehavanden i den franska huvudstaden vid dessa tillfällen. Vad som däremot kan slås fast är att Wallenbergarna på olika sätt motarbetade Kreugerkoncernens intressen och var pådrivande när det gäller att framdriva en konkurs, som de ju själva kom att dra störst fördel av.