18.2 IVAR KREUGERS URARVAKONKURS OCH KONKURSEN FÖR IMCO I bouppteckningen för I K:s sterbhus var Bolidenaktierna upptagna till drygt 79 miljoner kronor (f ö samma aktier som fanns upptagna i K&T:s konkursstat!) Boupptäckningen för I K:s urarvakonkurs visade annars på ett underskott på över en miljard kr, men då var samtliga av hans aktier i K&T, liksom en tillgångspost i STAB på hela 810 000 aktier inte upptagna. Merparten av de enorma skulderna omfattade påstådda skadeståndskrav från STAB, vilka sedermera blev helt bortprutade. Förutom Aktiebolaget Kreuger & Toll och I K:s sterbhus försattes det amerikanska dotterbolaget IMCO i konkurs. Omständigheterna kring IMCO:s konkurs har förblivit höljda i dunkel. IMCO var utan tvivel det värdefullaste bolaget inom hela koncernen då det kontrollerade de mest betydelsefulla tändsticksmonopolen och de mest lukrativa fabrikerna. (Bara investeringarna i Österrike och Tjeckoslovakien hade gått på över 100 miljoner kr). IMCO hade också betydande likvida tillgångar. Vissa beräkningar ger vid handen att detta bolags tillgångar uppgick till drygt 1 000 miljoner kr, vilket ska ställas mot kortfristiga växelskulder på 2-3 miljoner dollar och två långfristiga skulder - en till moderbolaget STAB och två obligationslån som löpte med 5 % ränta på 10 respektive 20 år. Hur stora skulderna var har jag inte sett någon uppgift på, men de torde ha varit väsentligt lägre än de krav på sammanlagt på 5 miljarder kr (!) som man menade att STAB och K&T gjorde anspråk på och som utgjorde själva anledningen till att IMCO försattes i konkurs. Av dessa enorma betalningsanspråk kom sedermera endast 0,2 %, dvs blott 10 miljoner kr att godkännas. Vidare kan man ifrågasätta det rimliga i att ett moderbolag tvingar fram en konkurs för ett dotterbolag. Men, liksom var fallet med K&T:s konkursansökan, var det en av styrelseledamöterna som inlämnade företagets begäran att bli försatt i konkurs, varför det inte heller här blev aktuellt att genomföra någon kontroll av om det hela var skäligt eller ej. IMCO försattes i konkurs på ett mycket tidigt stadium - t o m innan Kreugerkommissionen hade inlämnat sin slutrapport. Ångström misstänker att man genom detta "anmärkningsvärda schackdrag" dels avsåg att undanröja bevisningen om IMCO:s aktieinnehav i den italienska tändsticksbolagen (via dotterbolaget Continental Investment A.G.), och dels som ett led i försöket att även försätta STAB i konkurs, vilken dock aldrig blev aktuellt. Genom att de två viktigaste holdingbolagen K&T och IMCO försattes i konkurs förstördes en fungerande enhet, vars beståndsdelar nu istället blev föremål för den värdeförstörelse som konkursrealisationen förvisso innebar. De enorma värden som låg i själva koncernbildningen och främst då i den starka ställningen på världens tändsticksmarknader gick därmed förlorade. Den främsta tillgången i Kreugerkoncernen torde ha varit den internationella goodwill som koncernen byggt upp under åren, inte minst tack vare det enorma anseende som I K hade bland världens mäktiga finansgrupper och politiker. Dessa goodwill-värden fanns till största delen inte upptagna i några balansräkningar. Om I K hade behövt fylla ut diverse "hål" i balansräkningarna, hade det varit en enkel sak att göra detta genom att föra in denna goodwill som tillgång. När J P Morgan Sr, t ex, skapade sin ståltrust i USA värderades dess goodwill från första början till 700 miljoner dollar, trots att Morgans ståltrust inte hade några monopol, varken i USA eller annorstädes.