| 14. PANIKEN EFTER SKOTTET I PARIS Den svenske generalkonsuln i Paris, Raul Nordgren, gjorde en formell framställan till ministern i Paris, Albert Ehrensvärd, om att konsulatet skulle ta hand om alla dokument som fanns i I K:s Parisvåning. Ehrensvärd, som enligt uppgift lär ha varit nära förbunden med både Marcus Wallenberg och bankiren Olof Aschberg, lär ha uppfört sig mycket egendomligt efter att ha fått vetskap om I K:s plötsliga död. Som svar på generalkonsulns framställan meddelade han att åtgärden inte var nödvändig. Handlingarna blev av den anledningen varken numrerade eller katalogiserade. En del brändes t o m upp. Den resterande delen förpackades i en väska och fördes till Stockholm av fröken Bökman. Därefter överlämnades de till Hugo Stenbeck i den s k Kreugerkommissionen och inte, som borde varit fallet, till I K:s efterlevande. Det var inte bara viktiga dokument som brändes upp, utan även I K:s efterlämnade dagböcker. Anledningen till detta upprörande förfarande var att man befarade att dagböckernas, ofta lakoniska, anteckningar, med assessorn Sten Lindebergs ord, skulle "kunna ge upphov till otrevliga ryktessmiderier, om de publicerades." Efter det att den mindre krets av medarbetare, som I K skulle sammanträffa med under lördagen, fått reda på vad som hade hänt, beslöt de att hemlighålla detta åtminstone fram till klockan 17.00, då New York-börsen stängde. Man ville på så vis undvika att denna tragiska nyhet skulle föra med sig en panikförsäljning av Kreugerpapper. Trots detta hann någon utbjuda en post på hela 165 400 Kreuger & Toll-certifikat till försäljning under de två timmarna mellan kl 10.00 och 12.00 (lokal tid) som New York-börsen hade öppet på lördagen. Av dessa såldes 148 000 för utländsk räkning, huvudsakligen enligt order från Paris och 70 000 såldes utan täckning. Drachenfels misstänker att nyheten om I K:s dödsfall med ilfart hade spridits till nästan varje amerikanskt mäklarkontor i Paris. Men vem eller vilka som låg bakom dessa stora utförsäljningar har aldrig blivit utrett. Nyheten om I K:s död fick naturligtvis en kraftig chockverkan när den blev allmänt känd. Dagens Nyheter fastslog omedelbart i braskande rubriker att I K drabbats av "nervöst sammanbrott" och skjutit sig i Paris. I DN:s artikel kan man vidare läsa några uppgifter som påstås vara hämtade från I K:s "avskedsbrev" till Littorin om att I K:s läkare i Amerika förklarat för honom att han måste skona sina nerver. "Jag orkar inte mer!", är ett direkt citat från DN-artikeln. Inget av detta finns dock i brevet till Littorin, som ju var skrivet på engelska, utan är rena påhitten från DN:s sida.  DN-telegrammet Gillberg visar att dessa lögnaktigheter härstammade från Josef Sachs, som på den tiden var generalkonsul och ledamot i Enskilda Bankens styrelse. Detta framgår av det telegram Dagens Nyheter skickade till sin korrespondent Nils Widstrand i Paris, vilken beordrades att intervjua Josef Sachs. Detta är intressant, eftersom det bildade själva upptakten till vad som skulle komma att bli något som kan liknas vid en veritabel förtalskampanj riktad mot I K. Ett annat exempel är Dagens Nyheters hopdiktade historia, strax efter I K:s död, om att Kreugerkoncernen var skyldig att omedelbart betala ett jättebelopp till Polen, vilket vid utebliven betalning skulle kunna försätta K&T i konkurs. Regeringen biföll snabbt ett tre månader långt moratorium för K&T och Stockholms fondbörs höll stängt under en hel vecka.
|
