13.1 MORDGÅTANS LÖSNING? Mordteorins förespråkare har spekulerat om vem mannen kan ha varit som de menar avlossade det dödande skottet (om det nu var det som var dödsorsaken) och arrangerade det hela som ett självmord. Enligt Gustaf Ericsson, som tvivelsutan är författaren bakom pseudonymen Boris Michael Brennan, finns det starka skäl att sluta sig till att mördaren, vilken han antar vara samma man som köpte mordvapnet och som dessutom vid åtminstone två tillfällen blivit iakttagen av portvaktens hustru, var identisk med en imitatör - av somliga beskrivna som en skicklig sovjetisk agent - som skulle ha varit väldigt lik I K. Ångström upplyser om att franska myndigheter efter ett tag drabbades av dåligt samvete och faktiskt genomförde vissa undersökningar som ledde fram till att vapenköparen mycket riktigt var en ryss med det föga ryskklingande namnet Bogovoud och som lär ha varit mycket lik I K. Torsten Kreuger slår också fast att vapenköparen var denne Bogovoud. Han spårade dessutom upp honom i Paris, men lyckades aldrig få till stånd något sammanträffande med honom. Med utgångspunkt från Ångströms mångåriga forskning på temat om hur mordet ska ha gått till har redaktören Jan Gillberg utarbetat en sammanhängande teori, där även gärningsmannen pekas ut: en av svenska finansintressen köpt rysk agent vid namn Leon Birthschansky. Så sent som den 20 september 2000 arrangerade Gillberg en presskonferens vid Cercle Suédois i Paris där Eva Dyrssen, en då 90-årig systerdotter till I K, närvarade. Denna presskonferens blev emellertid inte den sensation som Gillberg hade hoppats på; trots att Gillberg skickat ut sin tidskrift Den svenska marknaden till ett 50-tal redaktioner var det endast ett par journalister som dök upp. Det som Eva Dyrssen kunde förtälja var att hon som 22-åring var närvarande i kryptan i Gustav Vasa kyrka, då obducenten Erik Karlmark utförde en preliminär granskning av I K:s döda kropp. Efter att ha undersökt såret lär han bestämt ha förklarat: 'Detta är inte ett självmord. Det är ett mord!' Ytterligare två personer åhörde Karlmarks sensationella uttalande, som enligt Gillberg, "utlöste en aktivitet, som resulterade i att den av familjen begärda obduktionen aldrig blev gjord". Ett samtal med rättsläkaren Olle Lindquist vid Rättsmedicinska institutet i Uppsala ledde sedan in Ångström på tanken att "skottet i Paris" i själva verket utfördes med ett stilettliknande stickvapen. Karlmark kan här ha gjort det omedelbara konstaterandet att såret inte var ett skottsår utan ett sticksår och att mördaren, för att förvilla, sköt ett löst skott över hålet som uppstod efter stickvapnet ifråga. Krutstänken skulle då få det att se ut som efter ett pistolskott. Det faktum att man aldrig påträffade något utgångshål och att det var förhållandevis sparsamt med blod på I K:s sidenväst stödjer också denna hypotes. Gillberg tror sig vidare ha spårat upp själva mordvapnet. Genom en kontakt med döttrarna till en av I K:s närmaste medarbetare Ernest A Hoffman, överlämnades detta stickvapen, som var dolt i en ridpiska, någon gång efter den 12 mars 1932 till deras mor. Enligt ett annat telegram begav sig Hoffman, enligt Gillberg "komplottens samordnare" kort därefter till Schweiz, där han mottog en betalning på 8000 (oklart i vilken valuta). Utpekandet av den i Paris boende ryssen Leon Birtchansky, som kan ha arbetat för Stalins hemliga polis, grundar Gillberg på att vederbörande uppburit ett arvode på 16 000 francs (i dagens penningvärde ca 400 000 kr). Det finns nämligen ett intelefonerat telegram från den 11 mars kl 11.05, som är en order att utbetala dessa pengar till Birtschansky från ett konto i banken Crèdit Lyonnais i Paris. Kontot tillhörde Carl Frisk - tidigare chef för Handelsbanken och som vid denna tid ägnade sig åt enskild bankirverksamhet i Paris. Avslutningsvis hänvisar Gillberg till ett annat telegram från den 30 mars 1934, av vilket han menar att det tydligt framgår att Birtschansky i sin tur blev avrättad. Telegrammet, som är otydligt undertecknat av någon som kan tolkas som en Dardel, har följande ordalydelse: "Återkommande till våra telefonsamtal får jag härmed å Bankdirektör Wallenbergs vägnar meddela att Broblewsky nu har återrest till sin hemort. Några obehag kunna ej uppstå, då B. själv icke finnes här, och utredningen med K. slut." Gillbergs slutsats att "Broblewsky" är identisk med den förmente mördaren Birtchansky bygger på antagandet att "Broblewsky" med utbyte av två bokstäver blir "Problemsky" - alltså en man som kan tänkas ha förorsakat vissa brydsamheter för "uppdragsgivarna" ifråga, men som inte längre återfanns bland de levande.