12.2 IVAR KREUGERS SISTA VISTELSE I USA Den 19 december 1931 avreste han till New York för att bl a tillsammans med sina kompanjoner i Lee, Higginson & Co diskutera hur man skulle finansiera K&T:s övertagande av Boliden. I januari blev han intervjuad av amerikansk press och lär dessutom ha haft ett sammanträffande med USA:s dåvarande president Herbert Hoover, varvid han med betydande klarsyn fick tillfälle att utveckla sin uppfattning om det internationella ekonomiska läget med ett särskilt fokus på relationerna mellan USA och Europa: Under en tid som präglades av åtstramningar, protektionism och handelskrig, förespråkade I K sänkta tullmurar, fria kapitalrörelser och stabila valutakurser. Herbert Hoover I det här sammanhanget betonade han nödvändigheten att föra en tullpolitik som var i samklang med respektive lands ställning som fordringsägar- eller gäldenärsstat, så att stater med fordringar på utlandet för en mer liberal politik med låga tullmurar och tvärtom. Han kritiserade också USA:s banksystem, som i hans tycke ägnat sig åt "en ganska planlös utlåning under de senaste åren", särskilt den kortfristiga långivningen till Tyskland. Från New York lät I K också utsända en offentlig kommuniké om koncernens ställning och framtidsutsikter. I denna kommuniké, som gavs ut i I K:s namn, tillkännagavs för första gången förvärvet av Boliden, som här beskrevs som "en av världens största och rikaste guldfyndigheter". Denna uppmuntrande nyhet fick dock inte avsedd effekt. Dagens Nyheter hade av någon anledning föregripit kommunikén genom att den 29 januari 1932 publicera en brett uppslagen artikel med referat från en dansk nationalekonom, en professor L.V.Birck, som i kategoriska ordalag förklarade Bolidengruvan värdelös. Artikeln beledsagades av en karikatyr på en svettig I K, som, hur ihärdigt han än vaskade, endast fick fram våta debentures. Under början av 1932 såg det också ut som om det börjat vända på världens aktiemarknader: under årets första månad uppgick kurstillväxten för Kreugerföretagen på Stockholmsbörsens A-lista till totalt 313 miljoner kr. DN:s artikel om Boliden torde dock ha bidrag till att kursläget försämrades i februari med 129 miljoner kr. I New York rådde samma månad något av en haussestämning på börsen, vilket förstärktes genom officiella uttalanden i USA och England om att den internationella finanskrisen höll på att ta slut. Men huvudanledningen till I K:s sista besök i New York handlade om en uppgörelse mellan L M Ericsson och International Telephone & Telegraph Company (ITT), som ägdes av I K:s gamle motståndare Morgan. I K hade föregående år sålt aktiemajoriteten i L M Ericsson till ITT för 11 miljoner dollar och ett samgående hade diskuterats. I New York sammanträffade I K nu med Morgans företrädare, överste Sosthenes Behn, som nu avkrävde en förklaring på vissa poster i L M Ericssons balansräkning, bl a varför posten "kassa och bank" endast bestod av fordringar på K&T. Översten krävde till sist i Morgans namn att avtalet skulle annulleras och att de 11 miljoner dollarna ofördröjligen skulle återbetalas. Förhandlingarna med I T T lär ha tagit hårt på I K:s krafter, vilket lär ha lett till ett nervöst sammanbrott. En läkare konstaterade på morgonen den 22 februari total psykisk och fysisk utmattning. Han hämtade sig dock snabbt och kunde återuppta förhandlingarna med ITT. Den akuta likviditetskrisen i februari 1932 späddes på av att ytterligare ett par krediter snart förföll till betalning. Om inte I K kunde skaffa fram det nödvändiga beloppet på 2 miljoner dollar före den 23 februari så hade koncernen tvingats inställa sina betalningar. Medarbetaren Krister Littorin mottog denna dag ett telegram från sin chef och satte genast igång med att förhandla med Skandinaviska Banken och Handelsbanken i Stockholm. Dessa sade dock nej och hänvisade till Riksbanken som även den avfärdade propån. Vid det laget ingrep statsminister Ekman och föreslog att Riksbanken skulle stå för hälften av beloppet, medan de tre affärsbankerna skulle svara för resten. Men Stockholms Enskilda Bank vägrade, trots påtryckningar från statsministern, att ställa upp på detta, varför Riksbanken fick ta på sig även denna sjättedel. Den akuta likviditetskrisen var därmed avvärjd och koncernen hade fått en frist med nästa betalningsförpliktelse fram till slutet av mars 1932. Återbetalningen av de 11 miljoner dollarna till ITT var dock fortfarande inte löst. Den 4 mars undertecknades dock en överenskommelse, i vilken I K lovade att skaffa fram beloppet ifråga inom sex månader. Senare samma dag steg I K på fartyget Ile de France för att resa till Paris. Med på resan var herrarna Durant och Hallowell från Lee, Higginson & Co. Under resan föreföll I K vara vid gott mod och umgicks bl a med skridskoprinsessan Sonja Heine, som intygat om att han "verkade hela tiden lika lugn och var på gott humör". De båda bestämde också att de skulle träffas igen i Paris och äta lunch tillsammans.