12. DE SISTA KRITISKA ÅREN 1931-1932 Under sommaren och hösten 1931 blev situationen för K&T kritisk. Den internationella finanskrisen tilltog och slog allt hårdare mot bankerna. Den österrikiska banken Kreditanstalts konkurs tidigare under året drog med sig ett stort antal banker i fallet, både i Europa och i USA. USA skar ner sin utrikeshandel och stora kapitalexport, vilket drabbade inte bara K&T, utan särskilt en rad länder som gjort sig beroende av amerikanska lån. Hela finansväsendet präglades av en påtaglig kreditåtstramning. Särskilt allvarlig var situationen i Tyskland, där myndigheterna genomförde olika åtgärder för att stoppa utflödet av valuta. Detta skulle för Kreugerkoncernen vidkommande innebära uteblivna inkomster, både från tändstickstillverkningen i Tyskland och det stora tyska monopollånet. Även andra stater hade under denna tid förklarat moratorium för sina utlandsskulder, dvs inställt betalningarna. Till följd av krisen på världens finansmarknader blev möjligheterna för Kreugerkoncernen att genom nyemission uppbringa nytt kapital alltmer begränsade. Krisen hade lett till att I K redan under 1930 tvingats in på den affärsmässigt riskabla vägen att finansiera långfristiga åtaganden genom kortfristig upplåning. I oktober 1931 blev likviditetssituationen akut. Problemen hade tilltagit i och med att vissa utländska banker nu vägrade att förlänga sina kortfristiga krediter samt att I K genomförde omfattande stödköp av egna värdepapper världen runt. Under hösten 1931 hade den svenska riksbanksledningen och regeringen för avsikt att försöka ta upp en valutakredit på 75 miljoner dollar för att i första hand stötta Kreugerkoncernen och det var ingen mindre än Marcus Wallenberg sr som åtog sig att sköta förhandlingarna. Efter kontakter b la med Morgan-gruppens National City Bank i New York avvisades dock den svenska framställningen med motiveringen att den begärda kreditsumman inte var 'tillräckligt stor för att bliva effektiv'. Situationen förvärrades också av den valutakris som i Sverige blev akut efter det att Storbritannien den 21 september 1931 lämnar guldmyntfoten. Redan den 27 september tvingades Sverige göra detsamma, vilket de facto ledde till en devalvering av den svenska kronan med omkring 40 %. Kreugerkoncernen, som hade stora åtaganden i utländsk valuta, gagnades föga av detta och Kreugerpapperen drabbades av ytterligare kursfall. I december 1931 nådde både K&T:s debentures och STAB:s B-aktier bottennivåer på den svenska börsen och noterades i 115 respektive 99, vilket kan jämföras med toppnoteringarna från 1929 på 863 respektive 449. För att avvärja den svåra likviditetskrisen under den kritiska perioden i början 1932 såg I K ingen annan råd än att ånyo vända sig till Riksbanken. Först efter intensiva förhandlingar, där både finansministern Hamrin och statsministern Ekman deltog, gav Riksbanken till slut med sig och beviljade en kredit på 40 miljoner kr mot säkerhet i Boliden-aktier. Ett villkor var dock att Skandinaviska Banken gick i borgen för halva lånesumman. Under denna tid måste I K ha ansträngt sig till det yttersta för att rädda koncernen från sammanbrott och upprätthålla det goda rykte som han tillvunnit både sig själv och sina företag.