11. KREUGERPLANEN ELLER THE GRAND DESIGN De sammanlagda lånen från Kreugerkoncernen till olika stater kom att uppgå till inte mindre än 387 miljoner dollar (ca 2,13 miljarder kr enligt 1932 års kurs). Enligt vissa beräkningar skulle detta motsvara ca 35 miljarder kr i 1998 års penningvärde. K&T:s andel av nettokapitalexporten från 1920-talets stora kreditgivare översteg 4 %; man har också kommit fram till samma siffra för dess andel av den amerikanska kapitalexporten under slutet av 1920-talet och i början av 1930-talet. Kreugerkoncernen var onekligen en av världens största långivare vid den här tiden.
Kreugerkoncernen åtnjöt också ett grundmurat förtroende, inte minst i USA, och hade en struktur som erbjöd en förnämlig riskfördelning: industriföretagen hade alla stora expansionsmöjligheter och statslånen var säkerställda genom inkomsterna från de olika tändsticksmonopolen som i sin tur gav en stabil och god avkastning. Att statslånen dessutom gjorde det möjligt för låntagarländerna att sanera sin ekonomi och förränta kapitalet i produktiva investeringar, utan att behöva belasta sin budget med betungande räntekostnader, var en positiv följdverkning av I K:s finansiella verksamhet, som i det närmaste kan jämföras med Marshallplanen efter andra världskriget. "Kreugerplanen" finns klart redovisad i K&T:s årsredovisning för 1929, som mer kan betraktas som en programförklaring än en sedvanlig årsredovisning. Här presenterade I K sin analys av det internationella finansläget som kom till uttryck i form av akut penningknapphet och höga räntesatser och fortsatte med att visa att K&T hade en speciell uppgift att fylla i detta sammanhang: "För att undvika häftiga bakslag i amerikansk utländsk långivning synes det vara av vital betydelse, att maskineriet för internationell finansiering görs mer smidigt... Det har utgjort Aktiebolaget Kreuger & Tolls målsättning att utbilda sig till ett verktyg för internationell finansieringsverksamhet, ägnat att motsvara dessa speciella krav." Författaren Gustaf Ericsson har i en roman om Oscar Golder (läs Ivar Kreuger) sammanfattat innebörden av Kreugerplanen på följande vältaliga sätt: "Så snart Golder hade insett med vilket minimum av förstånd världen regerades, förstod han att det var meningslöst för honom att fortsätta att bygga världens mest fulländade jättebroar, skyskrapor och praktpalats, han hade i stället gripit sig an med uppgiften att försöka skapa en förnuftsmässig byggnad mitt inne i Europas kaos, en världsorganisation för att reglera världshushållningsproblemen och det ekonomiska utbytet mellan alla världens länder, en internationell och överstatlig finansmakt, som skulle kunna förebygga revolutioner och valutakatastrofer, arbetslöshet och massnöd, genom att tillse att pengar och varor cirkulerade i säkra kanaler och i jämna strömmar, rättvist fördelade över alla världens länder." Under åren 1929-31 var I K på god väg med att förverkliga sitt stora projekt och hade kommit långt i sina ansträngningar att få med sig såväl franska som tyska industri- och regeringskretsar för sitt förslag. |