CARL FREDRIK ALGERNON


FLER VITTNESMÅL

Fall 4: Spaningsuppslag i grövre brottsmål, Stockholms polisdistrikt 1. Den 26 januari 1987.

Uppgiftslämnare: NS

Aktuell dag vid 17.50-tiden befann sig NS på perrongen vid T-centralen. Han stod och väntade på ett tåg för att åka till Karlaplan. I väntan på ankommande tåg lade NS märke till en lång medelålders man som stod cirka 2 meter framför honom, snett till vänster. Mannen var iklädd en överrock, troligen beigefärgad och hade vantar, ej påtagna. I detta skede lade NS märke till en annan person som stod i närheten. När tåget var på ingående drog sig den andre personen närmare den äldre mannen.

Den äldre mannen stod cirka en halv meter ifrån perrongkanten. NS blev intresserad av den andre personen eftersom det verkade som om han tänkte tillgripa den väska som den äldre mannen hade i sin vänstra hand. NS tittade därför noga på den mannen och lade märke till att han var 25-30 år gammal, hade ljust halvlångt hår, fyllig mustasch och var omkring 170-175 cm.

NS tittade hela tiden på den yngre mannen som såg ut som en typisk brottsling och det såg inte ut som om han väntade på ett tåg. Det syntes på honom att han hade för avsikt att begå brott. NS släppte därför inte personen med blicken.

När tåget var på ingående, drog sig de flesta människor närmare perrongkanten. Då knuffade den yngre mannen den äldre. Han satte sina båda händer i mannens ryggslut och gav honom en kraftig knuff, som resulterade i att denne föll ned på spåret framför det framrusande tåget. Det hela gick mycket fort, men NS hade ändå den uppfattningen att någon hade kunnat hugga tag i och rädda den äldre mannen innan denne föll ner på spåret.

Den äldre mannen överkördes av tåget, vilket bromsades in och stannades efter två eller tre vagnar. NS lade märke till att gärningsmannen efter knuffen vek av till vänster och fortsatte mot trapporna som leder till Vasagatan. Det blev stor uppståndelse på perrongen och en massa människor kom springande för att titta på olyckan. NS stod kvar och kände sig chockad och förlamad.

När räddningspersonal och polis hade fått fram den nerknuffade mannen lades denne på en bår. Platsen avspärrades med några slags band. Då såg NS den man som hade utfört dödsknuffen. Han befann sig omedelbart nedanför trappan som ledde till Vasagatan. Mannen verkade vara i samspråk med en annan man. Denne man hade ett utländsk utseende. Han var längre än ”knuffaren” och hade mörkt välvårdat hår. Håret var fylligt och stort, bakåtkammat och såg mycket snyggt ut. Mannen såg mycket bra ut.

NS påminde sig att det var något anmärkningsvärt med ”knuffarens” ansikte. Möjligen ett stort ärr eller brännskada på ena kinden. NS kände sig lite rädd för sin egen säkerhet.

Fall 5: Förhör med HB EKO-roteln den 28 januari 1987.

Uppgiftslämnare: HB

HB uppgav att han åkte med rulltrappan från Sergels torg, norra uppgången från perrongen. Nere på perrongen där bland andra linje 13 passerar uppmärksammade han två män som stod vid en pelare cirka 10-15 meter från rulltrappan.

De två männen stod och spanade mot norra uppgången. Den ene var svensk och den andre arab. De förde ”någon slags strategisk diskussion”. Från norra uppgången kom då två araber och sammanstrålade med de båda som stod vid pelaren. De verkade väldigt ”frustrerade, stressade”, ”de var väl beslutna att göra någonting”. HB uppfattade att någon sa att ”nu står han där borta på södra perrongen” och ”han har kommit ner”.

Sedan delade de upp sig två och två. De gestikulerade som att ”du gör det och du det”. Någon nämnde ”Akalla” och någon en adress i stan, dock inget gatunamn. Det verkade ungefär som ”vi ses där”.

Signalement: Svensk: Cirka. 35 år, ca 180 lång, kraftig kroppsbyggnad, grovhuggen ansiktsform, lite säckig hållning, muskulös, möjligen skägg eller mustasch, en halsduk dolde delvis hakan. Mannen var iklädd brun jacka och svarta byxor, stövlar typ jodpurs, mörka.

Signalement: Arab 1, som stod tillsammans med svensken: Han hade kort, lockigt, mörkt hår, var nästan 170 cm lång, iklädd skinnjacka med textilärmar, grå / svart. Byxor i samma mönster, grå. Alla tre araberna såg bra ut, var välvårdade och pratade bra svenska. De var smärta och såg vältränade ut. (slut förhör)

Trots dessa vittnesmål med flera avskrevs dödsfallet som en olycka. Men nog föreligger det tillräckligt med tecken på att Carl Algernon kan ha blivit knuffad ner på spåret. Visste Carl Fredrik Algernon för mycket om mordet på Olof Palme? Carl Algernon hade tidigare varit högste chef för viktiga avdelningar inom den hemliga polisen och var nu den ende som hade insikt i Bofors internationella vapenaffärer. Det uppges att den förre krigsmaterielinspektören kände till att Bofors 1983 smugglade en luftvärnskanon till Oman.

-En minnesanteckning om kanonen påträffades i Algernons portfölj samma dag som han dog i Stockholms tunnelbana, förklarade Boforsåklagaren Folke Ljungwall. Den förefaller visa att han i förväg kände till smugglingen.

Ett stort frågetecken kvarstår alltså: blev Carl Fredrik Algernon mördad för sin kännedom om Boforshärvans innebörd? Och varför tog det nästan ett helt år för polisen att leta igenom hans portfölj för att få vetskap om det nu publicerade dokumentet?

Familjen, släkt och nära vänner till Carl Fredrik Algernon utesluter att han kan ha begått självmord. Ryktesfloran har fortsatt och det har bland annat avslöjats att ett viktigt videoband i utredningen kring Algernons död försvunnit. Polisen utredde enligt egen uppgift dödsfallet mycket noga och utförde bland annat en rekonstruktion som också filmades. Kommissarie Lennart Silverbark fick vid ett tillfälle låna bandet för att kopiera det.

-Jag använde det när jag undervisade på Polishögskolan, berättade han i Aftonbladet den 14 augusti -97.
Kort därpå hade Silverbark inbrott hemma i lägenheten. Det enda tjuvarna stal var bandet om Algernons död!
-Det var väldigt mystiskt, fortsatte han. Det försvann bara en liten summa pengar och då slog det mig att det egentligen var bandet de sökte efter.
Göran Algernon, son till den avlidne, har också råkat ut för konstigheter. Bland annat har han berättat om att en okänd man ringt honom och sagt:
-Det hela är Palmes fel!

Offrets hustru Margareta Algernon hade flera gånger, bland annat dagen efter det tragiska dödsfallet, fått liknande telefonsamtal. En okänd med utländsk brytning hade då upprepat:
-Det var Palmes fel att det har hänt.
I mitten av september 1987 hade hon därutöver blivit kontaktad av Cats Falcks mamma som berättat att Cats när hon försvann varit i färd med att avsluta en undersökning rörande vapenhandel och dataaffärer.

Föregående avsnitt