CARL FREDRIK ALGERNON ALLMÄN BAKGRUND För att undersöka i vilken utsträckning Sveriges vapenaffärer bedrevs hade Olof Palme tillsatt en utredare vid namn Carl Fredrik Algernon. Denne höll på med en enmansutredning när han föll framför ett tunnelbanetåg i Stockholm klockan 17.54 den 15 januari 1987. Sex dagar senare skulle han ha kallats till förhör och i portföljen hade han handlingar om polisutredningen i Boforshärvan. Efter en polisanmälan inlämnad av organisationen Svenska Freds hade den pensionerade länsåklagaren Stig L Age tidigare fått uppdraget att ensam och på halvtid utreda Bofors smuggelaffärer genom åren, det vill säga en av de mest omfattande brottshärvorna i svensk rättshistoria. -När jag träffade Algernon första gången blev jag lite förvånad över att han verkade så höggradigt nervös, mindes åklagaren Age. Under tiden som jag handlade ärendet kändes det nästan som han undvek mig. Han kanske inte ville ha oss snokande närmare, det vet jag inte. Vittnen hävdade att Algernon blivit knuffad ner på spåret, andra påstod att han hoppat av egen vilja. I båda fallen skulle orsaken vara densamma: Algernon kände till något som var farligt eller också hade han begått tjänstefel och kanske mot betalning underlåtit att kontrollera vissa vitala uppgifter rörande export av svenska vapen. Enligt uppgift skulle han upprepade gånger ha sökt kontakt med Palmegruppen, då han känt sig hotad. Men Hans Holmér hade aldrig tid. Omständigheterna kring krigsmaterialinspektör Carl Fredrik Algernons död ledde inte till något entydigt svar, varför dödsfallet bokfördes som en olyckshändelse av kammaråklagare Torsten Wollf. Spekulationer har florerat ända sedan dess - var det en olycka eller blev Algernon mördad? För att få en bättre inblick i vad som egentligen hände följer här utdrag ur diverse polisförhör: ”CARL FREDRIK ALGERNONS SISTA DAG I LIVET (Berättat av hustrun den 15 januari 1987 för kriminalinspektör Anders Hurtig): Carl Fredrik Algernon brukade oftast anlända till sitt arbete vid 07.30-tiden. Han åkte bil in till stan tillsammans med sin hustru Margaretha. Under förmiddagen den 15 januari satt han på sitt tjänsterum och arbetade. Han tog en kafferast omkring kl 09.45-10.00. Han satt då sex trappor upp i Rosenbad tillsammans med två medarbetare. Vid 10-tiden gick han till sitt tjänsterum. Det är okänt när han gick på lunch eller vart han gick. Vid 13-tiden hade han återkommit till sitt tjänsterum. Klockan 14.00 tog han på sig sina ytterkläder och gick till Försvarsdepartementet för att delta i ett möte angående industrins rutiner när de har utländska gäster. Han kom något försenad till mötet. Klockan var då 14.15. Enligt uppgift verkade han glad och godmodig. Mötet avslutades kl 15.35. Han återvände från mötet mellan kl 16.00 och 16.20. Mellan 16.20 och 16.30 gick han igenom statistik med en medarbetare. Kl 16.30 samtalade Algernon med en reporter från tidningen Veckans Affärer. Samtalet varade ca 15-20 minuter och pågick utan avbrott. Kl 16.45 överlämnade en sekreterare ett rekommenderat brev från Rikspolisstyrelsen till Algernon. Kl 16.45 ringde Anders Carlberg från Bofors och ville träffa Algernon. Kl 17.00 infann sig Carlberg hos Algernon. Samtalet rörde sig om att Bofors hade haft sanktioner från högre ort att leverera krigsmateriel till förbjudna länder. Algernon föreföll vara mycket spänd inför mötet med Carlberg, storrökte och var högröd i ansiktet. Detta var något anmärkningsvärt, eftersom han inte rökte i vanliga fall. Kl 17.10 tittade sekreteraren in hos Algernon. Hon såg då att han hade besök av Carlberg. Algernon verkade då åter lugn och uppträdde som vanligt. Kl 17.15 lämnade Carlberg Algernon. Någon gång vid 17.30-tiden lämnade Algernon Krigsmaterielinspektionen och gick till Vasagatan. Han gick antagligen via Tysta Marigången. Det var en vanlig väg för honom. Kl 17.45 befann sig Algernon på T-centralens perrong 3 för tåg i riktning mot Mörby och Ropsten. Enligt ett vittne, som är trovärdigt, hade han låtit ett tåg mot Mörby passera. Enligt andra vittnen hade han stått mycket nära kanten. Han hade verkat nervös och gått fram och tillbaka. Samtliga vittnen är överens om att han föll ner framför tåget och sedan blev överkörd”. (slut förhör) Enligt boken Vapensmugglarna av Bo G Andersson och Bjarne Stenquist inträffade sedan detta: ”Dödsfallet skapade en chockstämning på krigsmaterielinspektionen och inom UDs handelsavdelning. Rättschefen Jörgen Holgersson, som också var säkerhetsansvarig, underrättades i bostaden vid 21-tiden. Han reste genast in till jobbet och kontaktade bevakningsbolaget Abab, som spärrade av Algernons tjänsterum och posterade ut vakter. Personal från Stockholmspolisens våldsrotel, Säpo och den militära underrättelsetjänsten startade redan under natten en brottsplatsundersökning. Dödsfallet togs på största allvar, eftersom det inte kunde uteslutas att det fanns ett samband med mordet på Olof Palme. Dagen därpå informerades utrikeshandelsminister Anita Gradin av Jörgen Holgersson om de närmare omständigheterna kring dödsfallet och regeringen höll också ett krismöte.” Den stora frågan är hur det kom sig att Carl Algernon föll. Var det självmord eller en olyckshändelse? Eller var det en avsiktlig knuff som gjorde att Algernon slutade sina dagar på T-centralen? Kroppen blev ohyggligt illa tilltygad och många omkringstående vittnen chockades mycket svårt. Av sju vittnen som alla gjorde iakttagelser som tyder på en konspiration, såg fem hur Carl Algernon mördades i Stockholms tunnelbana. Det ofattbara är att endast ett av dessa fem vittnen deltog vid rekonstruktionen. Tilläggas kan att en av ambulansmännen som tog hand om kroppen var Kenneth Lavrell, samme Lavrell som enligt egen uppgift hoppat över i ambulansen med den dödskjutne Olof Palme. Men portföljen då? Samma dag kom en PM från kriminalinspektör Torbjörn Nilsson om innehållet i Algernons väska. I portföljen fanns bland annat anteckningar på A5-papper och ännu mindre anteckningspapper. Anteckningarna kunde absolut inte tolkas som ett avskedsbrev. Rikskrim tog genast anteckningarna i beslag eftersom innehållet ansågs mycket känsligt för Boforsutredningen. Carl Algernon hade enligt uppgift heller inga som helst planer på att begå självmord. Han hade istället övervägt att avgå som krigsmaterielinspektör och pensionera sig. Trots det avskrevs fallet snart som en olycka.
|
